jackie.

jag har sjuka nojjor för mig och de kan dra ner mig i det djupaste mörker på tre röda.

idag tvättar jag och tog precis upp den första laddningen med blöt tvätt som ska hängas på tork här uppe i lägenheten. och ett av mina nya inköp, ett färgglatt och fantastiskt långlinne, ser ut att ha krympt lite. och jag fick panik. nu kan jag inte tänka på annat och oroar mig över att jag inte kommer kunna använda det någon mer gång. och sure - om jag sätter det i ett perspektiv och tänker lite, så känns det rätt ynkligt att panika över sådan liten skitsak. men i min värld så fungerar det inte riktigt så.
jag kommer springa stup i kvarten och bara stirra på linnet som hänger på tork i badrummet. för jag pallar inte tanken på att det har krympt. för vad jag gör jag - jo jag dör. det finns inget annat alternativ. och det är så tragiskt och förbannat sjukligt att jag beter mig såhär.
men vadfan ska jag göra. det här är min vardag, mitt liv.