jackie.

trots den tunga tröttheten så tog jag mig hemifrån och har spenderat dagen tillsammans med moster, mamma och pojkarna. och det har varit så fint. en massa lugn och en hel del skratt.
jag är stolt över mig själv som faktiskt tvingade mig utanför lägenhetens fyra väldigt trygga väggar.

i morgon psykolog. och jag det stressar mig faktiskt lite. jag får ofta en hemsk prestationsångest innan våra samtal. jag har fått för mig att jag behöver vara lagom. lagom sjuk och lagom frisk. och inte gråta, inte skrika - helst inte visa några känslor överhuvudtaget. puh. men som tur är så vet min psykolog om just de där tankarna - så ibland pratar vi om hur det känns inför samtalet och hur morgonen har sett ut. och det är fint det.

jag hittade ännu en proviva för halva priset - fast på konsum den här gången. så nu har jag tre liter proviva här hemma. så nära himmelriket en kan komma tänker jag.

och nere i centrum fick jag syn på pingstkyrke-pastorn som pekade på mina ärrade armar och sa till mig att jag hade djävulen i mig. jag fick panik och blev paranoid när jag såg honom. var så rädd att han skulle följa efter mig. min hud är så tunn och jag klarar inga påhopp.
men - som tur var så verkade han noll intresserad av mig. så jag kunde släppa honom så småningom.

nu sitter siri i kattlådan och skiter och jag ska göra mig en koffeinfri kaffe och eventuellt blir det en dusch innan läggdags. puss på er som läser.