det som aldrig fick ske.


alla bubblande känslor kommer alltid så oväntat. kan vara en stillbild som i ett ryck öppnar alla låsta vrår. och då gäller det att hålla i sig hårt.
att i denna stund vara alldeles för orkeslös för att vara självdestruktiv är tragikomiskt. det är svårt att avgöra vad som är värst. det som blöder inuti. eller det som rivs upp utifrån.
jag önskar så många saker.
men ingenting är möjligt utan sirikatten. och jag är ärlig.

att skriva för att hålla händerna upptagna.

för det som aldrig fick ske - det hände.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0