21.58


det är samma visa varje gång. skuld och skam och hela skiten.
jag tar aldrig mer ett endaste steg i den här riktningen. inte en gång till.
det räcker och blir över och nu går det inte att hantera.
jag förstod nog aldrig hur det slutade så här - men det gjorde jag inte de tidigare gångerna heller.

en puls utan rytm och hej och hå så kan det gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0