jackie.

och tiden bara försvann. jag förstår inte hur. det har känts som om att allt bara har slow motion:at hela dagen.
men jag har lyssnat på mig själv och har mest bara umgåtts med sirikatten och boken. några snabba vändor på balkongen - men det har varit alldeles för varmt där ute.

men nu är disken diskad och solen lämnar snart balkongen. då ska jag lägga mig där ute och läsa ut boken. har lite separationsångest redan - för boken är så fantastisk. men jag tröstar mig med att jag har fler bra böcker här hemma som väntar på att få bli lästa. jippi. vad vore livet utan böcker.

och - jag tänker att jag ska börja ta hand om mina mediciner på egen hand igen. jag har snart fått den delad i dosett, av sjuksköterska på öppenpsyk, i snart ett år. och jag vill klara av sjukheten på egen hand. jag är så envis.
plus att nu under sommaren så kommer ju semestertiderna och då vet jag inte hur kontinuerligt jag kommer kunna hämta mina mediciner på mottagningen.
har psykologbesök (plus medicindelning) på fredag - så jag ska ta upp det då. det är ju jag själv som bestämmer, jag bad själv om att få medicinen delad. och jag tror absolut inte att varesig psykologen eller sjuksköterskan (eller läkaren för den delen) kommer sätta sig emot mitt beslut.

så fort svetten har slutat rinna så ska jag göra mig en kopp kaffe. och så måste jag leta reda på sirikatten och pussas lite. och lukta lite på henne - hon luktar trygghet.