jackie.

alltså my god. den nya läkaren på öppenpsyk är ju en dröm. jag fick en hel timme med honom - den förra läkaren gav mig max tio minuter sen skickade hon hem mig med ett recept på en medicin jag inte visste något om. jävla äckelkärring.

iaf - han förstod inte varför jag fortfarande bara åt 20 mg paroxetin, eftersom det är en så låg dos och behöver trappas upp. jag ska börja trappa upp den, för att sen (förhoppningsvis) kunna "klara mig" på 40-60 mg.
sen fick jag seroquel som är stämningsstabiliserande och som ska hjälpa mot mina sömnproblem/mitt svängande humör/min ångest. ska börja på 100 mg och sen öka långsamt.

vi pratade en del om övergreppen och mina flashbacks. det var skittufft - men han gav ett sånt tryggt intryck, så jag vågade öppna de stänga dörrarna litegrann.
och han tyckte absolut att vi skulle ses igen om tre veckor igen (vilket den tidigare läkaren totalt sket i - jag fick max en telefontid, ingen uppföljning) för att se hur den nya medicinordinationen fungerar.

han funderade också på om jag kanske har emotionell instabil personlighetsstörning (också kallad borderline). överhuvudtaget så har jag inte fått göra någon utredning på något sätt - så vi får se hur det blir med det. men borderline är ju verkligen en slask-diagnos och jag tror alla kan ha en släng av det. men men.

om femton minuter ska jag ta min två-medicin och sen gå hem till finingen nicole och min gudson frank. det är fina grejer ska ni veta.