tick tack.


den här dagen är verkligen långsam. jag hör knappt klockan ticka. och det är förfärligt med tid som inte försvinner. när tiden fastnar på det här viset så trasslar jag in mig i den. varje sekund snörper åt hjärtat och kroppen domnar. den vardagliga skammen håller mig sällskap.

jag försöker tänka ut saker att sysselsätta mig med. men ingenting är bra nog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0