konstiga verklighet.
jag vet inte om dagen är långsam eller om minuterna rusar iväg. jag har verkligen noll verklighetsuppfattning. har inget att hålla fast vid. tiden känns främmande.
jag försökte varva ner genom att göra en ocm-behandling. men jag tycks inte alls ha blivit mer rofylld. och kattkorven ligger och sover, så jag är "ensam" här i den inburade verkligheten.
och fortfarande är koncentrationen på noll - alltså är det ingen idé att försöka läsa bort de snurriga minuterna. det får bli dålig tv och datorn. och antagligen tusen koppar kaffe.
Kommentarer
Postat av: LORISSA LOVEBOMB
Ursäkta mitt sena svar: 98 % av de drabbade får tillbaka håret, så jag har goda utsikter. Dessutom försöker jag göra mycket kul av det, lite som Samantha i Sex and the City du vet? Olika peruker och huvudbonader varje dag. Man kan inte gråta alltid, men fåfängt nog så är det riktigt riktigt jobbigt ändå..
Tack för allt stöd, det värmer verkligen fina du! <3
Trackback
