åh, suck.


hemma igen efter en dag hos moster a. en god och hemmagjord thaibuffé och en fantastisk chokladkaka till efterrätt. jag hanterade ångesten och det sociala rätt konstruktivt. jag gick ut och tog luft när det blev för mycket och de flesta var noga med påpeka att jag bara behövde säga till om jag ville åka hem.
jag och moster a fick en liten ensam stund tillsammans och även om det var tungt - så var det fint att få prata lite med någon som själv känner som jag. tack moster.

kvällen hade kunnat sluta finemang om inte bilfärden hem hade blivit en arg tystnad. fan.

jag har tagit mina seroquel och väntar på att tröttheten ska bli ohanterbar så att jag kan få somna. det är alldeles för rörigt i tankarna just nu. jag tänker på prioriteringar och förståelse. men vem bryr sig om hundra år. egentligen. jag väljer hellre ensam än tyst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0