jackie.

det brast. det gjorde det. och jag hade det på känn.
all ångest och panik rann ur mig.
jag kunde inte och jag orkade inte stoppa det.
jag lät det flöda.

en kort sekund tog de stryptag på mig.
sparkade mig i magen och tyngde ner mitt bröst.
andningen ströps och tankarna for runt.
irrade osaligt utanför min kropp.

först bröt sig en tår ut.
sen var de tusentals som fortsatte forsa.
dansade sig ner för mina kinder. brännande heta.
hyperventilera och försöka se något genom våta ögonen.


hela karusellen kom igång på nolltid.
självskadebeteenderösten börja skrika.
försöka sig på att få min uppmärksamhet.
till slut gav jag efter;

"jag lyssnar. vad vill du?"

men först en stund i sängen. måste samla energi.
vila efter den totala kraschen.

men vet ni. det vände.

för upp i sängen kom siri.
hon la sig tätt intill och började spinna högt.
att borra ner tårar och näsa i den varma tryggen pälsen.
det gjorde mig lugn och sakta lugnade sig kriget.
och jag kunde andas igen.


och jag viskade mitt löfte till siri;
"jag lovar att jag inte ska dö så länge du lever."