...
tack livet. allt är verkligen svart och jag tycker synd om mig själv. jag ser framför mig hur stackars lilla ångest-jag ligger i ett dike med fågelskit i ansiktet. det vore visserligen rätt komiskt - eftersom jag är livrädd för fåglar och inte ett dugg äcklad av bajs.
tack. jag ska dricka kaffe tills sömnen för alltid håller sig på avstånd.
Kommentarer
Postat av: Maria
Kram!
Trackback
